Tara och de andra

United States of Tara handlar om en kvinna, Tara, som lever med sin man och sina två tonårsbarn. Hon har en personlighetsstörning, jag vet inte riktigt vad den kallas på svenska men det går i stort sätt ut på att hon har flera olika personligheter. Hon kan ena stunden gå från att vara sig själv Tara, till att bli Buck, en snubbe som dricker öl och är (tydligen) vietnam-veteran. Nästa stund kan hon vara Alice, en ordentlig femtiotals-hemmafru eller så är hon T, en vild tonåring. Det finns också några andra personligheter som hon kan vara, Gimme någon form av primitiv varelse och i säsong 2 får man även möta Shoshanna, Taras terapeut.
Som man kanske förstår är det lagom knasigt och roligt. Att försöka leva ett ”normalt” familjeliv med alla dessa personligheter bidrar till en hel del trubbel. Hennes familj är ju medveten om detta och känner personligheterna men när de är del av livet utanför huset blir det ofta problem.

Tara spelas av Toni Colette som också fick en Emmy för sin gestaltning. Självklart värd den! Hon är en mycket bra skådis måste jag säga. I övrigt har jag inget att klaga på vad gäller rollbestättningen. Hennes man spelas av Aidan… eller jag menar John Corbett, känd från Sex and the city och Mitt stora feta grekiska bröllop eller vad det heter. Han är också svinbra men bästa av alla är de som spelar barnen. Brie Larson spelar dottern Kate och Keir Gilchrist spelar sonen Marshall. Kate och Marshall är förövrigt riktigt bra karaktärer som verkligen är trovärdiga. De är verkligen som riktiga personer och känns inte skrivna och forcerade. Hur mycket plats än Tara och hennes personligheter tar så får hennes barn priset från mig i alla fall. Taras syster, Charmaine, spelad av Rosemarie DeWitt hänger också väldigt mycket med familjen.

För tillfället går andra säsongen i USA. Första säsongen gick på Kanal 9 här i Sverige i höstas. Personligen tyckte jag mycket om första säsongen men andra säsongen är ännu bättre! Det är lite mer skruvat och man kommer lite närmre alla karaktärer på ett naturligt sätt.
Serien är förövrigt gjord av Diablo Cody som skrev Juno. Steven Spielberg har också ett finger med i spelet.

Det här är en av de bättre serierna som visas för tillfället, den känns väldigt komplett. Castingen har jag redan pratat om. Dialogen är sjukt bra, manuset är toppen och storyn fattar ni ju själva att det håller. När karaktärer är välgjorda och vilar på ett bra manus behövs inte så himla mycket annat runt omkring för att det ska bli en succé. Dessutom är avsnitten en halvtimme vilket också gynnar den lata tv-tittaren.