Gråtfest

Har precis kollat klart på sista avsnittet av The Pacific. Jag tyckte det var rörande. Återigen fångades det oerhört komplexa och komplicerade krigsverkligheten.

Det sista avsnittet utspelade sig efter kriget och huvudpersonerna skulle återvända till sina gamla liv. Det kan bli ganska tungt.

Det jag tycker att de verkligen har lyckats med när det gäller The Pacific är som jag nämnde ovan just det komplicerade krigssituationen, på alla plan. Man har fått följa med de unga pojkarna som ville slåss för sitt land i en väldigt speciell tid. För att sedan se deras rädsla i deras första krigssituationer. Något som övergår i apati och cynism. Därefter återvända hem och dels leva ett normalt liv och samtidigt bli sedda som hjältar, när det är det sista de känner sig som.

Hur klyschigt det än låter så blir jag berörd varje gång. Det var ju ungefär samma sak i Band of Brothers. Den här gången tycker jag ändå att de fångade kriget mer än soldaterna, vad kriget gör.

Det var mycket känslor i det här sista avsnittet och jag grät lite då och då, mest stillsamt. På slutet var det ungefär sammaavslut som i Band of Brothers och ni som har sett det vet ju att det är lite fånigt men otroligt känslosamt. Som jag har berättat så kunde jag inte sluta gråta när detta kom emot mig första gången.(Jag gråter alltid när jag ser sista avsnittet av Band of Brothers, trots att jag sett det fler gånger än jag själv vet.) Jag har blivit några år äldre sedan dess och har inte fått samma relation till karaktärerna men lik förbannat så lyckas de igen. Det är som att trycka på en knapp, och hulket börjar och mascaran rinner. Jag blir så rörd av livshistorierna och och det faktum att det är riktiga personer. Att de spelar pompös musik som skriker heroism gör det bara värre. Det var otroligt känslosamt och jag grät väldigt mycket men nu har jag lugnat ner mig vilket är ett framsteg.

För övrigt så gillar jag att castar så bra, det skulle kunnat vara jag som hade castat. Det finns ju inga som castar så många bra gingers som skaparna till dessa två andra världskriget-serier. I Band of Brothers hade vi till och med två, Damian Lewis och Scott Grimes (som det går bra för nu, är med i Robin Hood såg jag). Denna gång hittade de Joseph Mazzello, som spelar Eugene Sledge. Han kommer bli något stort tror jag, även om han faktiskt redan varit med i något så stort som Jurassic Park (lilla killen). Han var bäst i serien tycker jag, inte bara för att han hade rött hår alltså. Men det finns ju en chans att det går bra om man är tjenis med Steven S som han uppenbarligen är.

Det här är den första gråtfesten. Jag gissar att det kommer en till om ca en vecka då sista Lost har visats. Ska ladda upp med näsdukar.