Några sista tankar

Jag har funderat och funderat, dels på avslutningen, och dels på hur jag ska skriva det här inlägget.
Så jag tror att det blir just det, funderingar och lite känslor som poppat upp efter det sista Lost-avsnittet. Ska föröska att inte avslöja något...

Jag kan känna att jag ändå är lite tacksam för att jag inte började kolla på Lost när det började sändas, då hade det här avskedet varit mycket mycket värre. För nu, tänker jag på dom, alltså karaktärerna, varje dag och känner att jag saknar dom.

Det här med karaktärerna i Lost, det är ganska centralt, om man anser att de är viktigast så blir man inte besviken.

(Liten spoilervarning)Jag har läst vad mänga tyckte om det sista avsnittet och folk är oeniga. Jag är också det. Jag kan hålla med allihopa. Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker. Men kraven var lite väl höga tror jag, men det är inte enbart vi tittares fel. I sex säsonger byggdes det upp en större och större förhoppning om att få svaret på gåtan, typ som "vad är meningen med livet?". Och jag tror faktiskt att det är olika för alla av oss så det är kanske så man får se på Lost, som livet. Man fattar inte allt som händer och det kanske inte är en mening med allt. När jag tänker på det så så blir hela serien och sista avsnittet bra men när jag tänker på allt jag ville veta mer blir jag besviken. Jag längtar efter att få se allt igen, men det får bli om ett tag tror jag.

Jag uppskattar ändå att folk är så oeniga om serien och slutet, det spelar ingen roll om man är creddig journalist eller en amatör, jag kan tycka att Lost står på sina egna ben utan att behöva backup från varken publik eller kritiker. Men det är väl det, som det har pratats så mycket om, att Lost är en unik serie, det är TV-historia. Jag gillar också allt runt omkring, alla som engagerat sig och tänkt till efter varje avsnitt. Finns det något likande kring någon annan serie? Hur som helst kan vi väl i alla fall vara eniga om att det har skänt många minuter av spänning och en vilja att titta vidare för att se vad som händer och det tycker jag är en viktig grundsten i en serie.

Jag vill bara avsluta med att säga att jag saknar dom så jävla jävla mycket alla personerna, jag saknar ön också. För er som inte vill veta något mer. sluta läs nu för jag ska lista några saker jag gillade.

STOPP!!

- Jag gillade att Kate blev lite tuff igen i sista avsnittet. Hon har varit fruktansvärd den här säsongen. Men det var väl för att hon äntligen valde.
- Jag gillade att Hurley fick bli beskyddare eftersom han har varit så fin mot alla hela tiden och som jag läste någonstans att han slutade vara comic relief och blev en vettig karaktär.
- Jag gillade att Sawyer fick lämna ön äntligen.
- Jag gillade alla återföreningar, det var nog de som fick mig att gråta.