Ge mig mer Mad Men!

Vilken säsong det har varit! Säsong 4 av den ständigt omtalade och hypade serien Mad Men. För er som inte tagit er tid att titta på serien så handlar den om reklamare i New York på 50-talet, ja i alla fall när serien började. Nu efter 4 säsonger har det faktiskt blivit 1960-tal. Serien handlar till största delen om Don Draper som arbetar på en reklambyrå, han lever ett till ytan perfekt liv med fru och barn i förorten. Men det är något med den här Don...

Detta är såklart en fantastiskt välgjord och otroligt bra serie som står för kvalitet. En kvalitet i detaljer och som smyger sig på och inte hoppar på en med dunder och brak. Det kan vara lite långsamt ibland och det kan vara lite oviktigt men det visar sig såklart att ingenting är oviktigt. Med detaljerna menar jag inte bara de tidsenliga kläderna och omgivningarna utan också manéren. Den är värd all uppståndelse, det vill jag lova. Jag har inte heller varit mer övertygad än nu. Den här säsongen är helt klart den bästa och så sa jag efter den tredje säsongen också.

Vad jag verkligen har gillat den här säsongen är hur man märker av omvärlden, hur historien gör sig påmind. Så har det visserligen varit i tidigare säsonger också men på något sätt känns det som att karaktärerna blivit en del av omvärlden. Nu blir plötsligt Vietnamkriget väldigt nära och man kan verkligen känna av 60-talets vindar blåser i New York. Jag är glad att jag får uppleva det lilla genom att se det genom Mad Men. Serien har alltså varit bra på att ta in historiska händelser i handlingen men jag har alltid tyckt att det blivit lite påklistrat, men nu finns det en känsla genom det mesta som hänger ihop.

Serien har varit uppe för debatt på många kultursidor. Vare sig man talar om att tv-serier är kultur eller hur serien visar makt och könsroller, så finns det mycket att säga.

Jag har alltid, genom alla säsongerna känt en viss tillhörighet med Betty, Dons fru (OBS SPOILER ALERT! numer ex-fru). Hon är sällan lycklig och hon känns så kall, mot alla. Hon symboliserar verkligen den perfekta ytan, utan att ha något under. Hon är så ensam och det är en ensamhet som verkar obotlig. Många som ser serien tycker mest att hon är irriterande och inte fyller så mycket till funktion men där håller jag inte med. För mig är hon otroligt viktigt, inte bara för att hon visar synen som en kvinna har utan också alla känslor som hon faktiskt förmedlar. Besvikelse hela tiden och en frustration som inte kan ageras ut. Jag blir utmattad bara jag ser henne och jag ömmar så för henne. Hon är så beroende av sina män och hon måste ständigt sätta sig samtidigt som hon försöker vara en stark mamma som måste stå på sig. Jag tycker att January Jones som spelar Betty gör ett strålande jobb, det kanske inte verkar så komplicerat men något gör hon för att beröra mig i alla fall.

Sen här säsongen har varit fylld av nya insikter och upptäckter och utvecklanden av serien. Jag kan verkligen inte vänta länge på nästa säsong, även om det kommer dröja jag vet. Jag måste få veta mer, jag måste få veta hur det går.

Extras!

Härom veckan fastnade jag av en slump framför ett gammalt avsnitt av Extras. Det är en brittisk serie av och med Ricky Gervais och Stephen Merchant, som handlar om en snubbe och hans kompis som är statister i olika filmer men Ricky som spelar Andy hoppas på att få slå igenom som skådis en dag. I varje avsnitt är det kända personer som spelar sig själva, fast på lite knasiga sätt. Detta är såklart så bra som det låter. Kända människor som driver med sig själva, underbart! I väntan på Ricky Gervais nya serie om en dvärg så tänkte jag lista mina 3 favoritkändisar från Extras.

3. Sir Ian McKellan (berättar hur det går till när man skådespelar)


2.Daniel Radcliffe (precis så man tänker sig)


1. Kate Winslet (ohotad. Underbart att gå utanför förväntningarna man har på henne. Jag är också väldigt glad att hon nu har en Oscar, den förtjänade hon.)