Osympatiskt men Fantastiskt

Jag har fått ett förslag om att skriva om vad serierna jag ser på handlar om så att man vet om man ska ge dessa en chans eller inte. Eftersom jag lyssnar på mina läsares önskemål så är det klart jag ska göra det.

I helgen såg jag klart Big Love, eller så mycket som har visats. Big Love är en serie som går på min favoritkanal HBO, som handlar om en "mormonman i Utah som lever förortsliv med sina tre fruar och en drös av barn." Som min vän Filippa uttryckte det på sin blogg. Eftersom polygami är olagligt så måste de dölja att de lever såhär. Det uppstår hela tiden en massa konflikter, vilket man förstår när det är en så stor familj. Jag läste även några gamla inlägg på bästa tv-bloggen Weird Science, där serien beskrevs som en "episk släktsaga" som skulle följa i Six Feet Under och Sporanos fotspår.

Det finns många saker man gillar med den här serien. Det är dels att man får testa sina egna inrutade invanda sätt att se världen. Toleransen för andra människors sätt att leva testas. Jag kan inte på något sätt förstå hur man kan vilja leva så som de gör. Jag kan inte förstå hur man kan tro som de gör, det är liksom mer främmande för mig än att vara folkpartist. Dessutom har jag South Park-avsnittet om Mormoner färskt i minnet. Fast man gillar ju mormoner, med deras ryggsäckar och glada lynne.

Sen är det ju det vanliga med HBO-serier, det är kvalitet. Så fruktansvärt bra casting alltså. Det kanske inte är världens mest actionfyllda serie, men det är verkligen de små sakerna som gör det.

Jag tycker också att det är extremt givande att se på en sådan här serie för att man lär sig så mycket om hur USA fungerar. Hur olika det faktiskt är på olika ställen i det där stora landet.

Sedan är det här en serie som innehåller väldigt många osympatiska personer. Det är egentligen bara själva familjen jag gillar fullt ut. Jag har aldrig varit med om att det är så många karaktärer som är direkt otrevliga och själviska. Jag känner bara att jag inte vill ha något med dom att göra. Det behöver jag ju inte heller eftersom de inte finns på riktigt. Men ändå tycker jag nog att jag inte tycker lika illa om dom nu som jag gjorde i början. Det är en konst att lägga ut några få pusselbitar om personerna, lite i taget, så att det växer fram en person, så som det går till när man lär känna en person på riktigt.


Även om alla drar sitt strå till stacken och alla behövs i den här serien så är ändå en karaktär som har växt så himla mycket. Det är Nicolette Grant, spelad av den underbara Chloë Sevigny. Hon spelar den andra frun som är dotter till "profeten". Hon är rolig och komplex och känns så äkta i hela konflikten med sig själv och hennes bakgrund. Det är kul när någon blir bättre och bättre hela tiden. Men det är klart att jag gillar Ginnifer Goodwin, en av världens vackraste som spelar den tredje frun Margene Heffman så sjukt bra. Sen undrar man ju om Bills första fru Barb Henrickson, spelad av Jeanne Tripplehorn överhuvudtaget spelar, hon måste ju vara sådär irl också. Så jävla bra! Bara skådespelarna är en anledning som någon att se den här serien.