Kristallen 2012

jag känner en skräckblandad förtjusning inför galor. Ibland är det så pinsamt och frustrerande så det gör ont och ibland är det stundtals riktigt bra underhållning. Jag tycker om hyllandet, stoltheten och tillbakablickarna som är centrala teman i galor. Jag tycker också att det är både roligt och jobbigt med den stela stämning som alltid infinner sig och man kan verkligen se det när kameran flyger över publiken som utgörs av kändisar.

Svenska galor är oftast mest smärtsamma att titta på, men jag tittar nästan alltid. Det är svårt att inte jämföra med amerikanska förlagor som är storslagna( men säg det som inte är det 'over there'). Oftast är jag nöjd med att sitta hemma i soffan och följa spektaklet.De svenska galorna blir ju mest en TV-sänd firmafest istället för en angelägenhet för andra. det är väl på ett sätt svårt att få det att bli något annat, jag vet inte om det beror på utbudet i vårt lilla land eller om det bara är jantelagen.

Det måste erkännas att under åren har jag kanske sett max 3 kristallen- galor. Galan som ska hylla svensk TV har liksom varit helt bedrövlig. det har väl tagit några år för den att etablera sig men jag har aldrig riktigt förstått varför galan som ska hylla TV-människor varit så dålig, de borde väl veta vad de gör eller? Den amerikanska motsvarigheten Emmy-galan är självklart min favorit och brukar vara lättsam och underhållande på många plan.

Igår kväll när jag gav kristallen-galan en chans blev jag positivt överraskad när det hela började med en klassisk Emmy-öppning. Det var en härlig mix inspirerad av Conans och fallons öppningar från 2006 respektive 2010. Jag uppskattade också att programledarna Filip & Fredrik försökte få med de stela tv-människorna i publiken.

Även om programledarduon höjde nivån på den här galan så ska det väl erkännas att det var lite påfrestande också. deras samtalston är snarare skrik och ett försök att överrösta varandra. De var showen snarare än att deras uppgift var att guida oss tittare och publiken genom kvällen. Och jag förstår inte varför de ALLTID, alltså ALLTID måste sjunga och spela putslustiga sånger. De känns ibland mer som kräftskive-värdar än programledare. det värsta är väl att de tror att de är bra spelmän också.

De vann ju en hel del priser också och det var väl kul för dom, det var ju röstningspriserna så det var väl inte så konstigt. Men annars vad gäller priserna som juryn utsåg, mycket märkligt. Jag antar att det inte blir så roligt om SVT vinner allt år efter år men i och med att Kristallen hoppar runt mellan kanalerna så antar jag att varje kanal ska få sin del av kakan även rent prismässigt. Men om det ska vara ett rättvist system, där alla kanaler få pris, får de försöka utföra det lite snyggare. det är löjligt! SVT är uteslutande bäst i de flesta av kategorierna och man börjar ju fundera på om bedömningskriterierna är olika för olika kanaler. men så länge alla är glada och nöjda är det väl bra.